Ett till gästinlägg av Robban

När jag var yngre var jag oftast lite bråkig kring jul. Jag var världens snällaste barn resten av året men någon vecka innan jul kom all min ilska ut som jag samlat på mig under året. Jag vet inte varför. En av de elaka sakerna jag gjorde var att berätta vad alla skulle få i julklapp, både av mig och vad till exempel mina syskon hade köpt till mamma och pappa. Det uppskattades inte. Sen ville jag gärna veta vad jag skulle få också. Det hände ofta att jag hittade paketgömman och öppnade de paket med mitt namn på.
En gång tog jag det lite väl långt. Jag hade önskat mig en freestyle i julklapp och i mammas garderob hittade jag ett paket som såg ut att ha den rätta storleken. Jag öppnade paketet och det var exakt den freestyle jag hade önskat mej. En metallic blå Sony Walkman. Jag blev glad men jag ville testa den. Så jag gick och hämtade batterier och ett kassettband. Jag lyssnade en stund och sen packade jag ihop den och tejpade tillbaka omslagspappret. Sen på julafton öppnade jag mitt paket och låtsades bli överraskad. Jag minns att jag satt bredvid mamma på soffan hos farfar. Mamma sa: Åhh, vilken fin freestyle! Får jag titta på den?” Hon tog den och öppnade luckan och i där satt mitt kassettband. Jag skämdes ögonen ur mig. Det var ett kassettband med det lokala bandet ”Sex Ton Beetle” från Bredbyn. Mamma sa att någon måste ha testat den i affären. Att hon skulle ringa och klaga. Jag tror hon gjorde det för att försöka rädda mig. För det ska tilläggas att jag var ganska gammal. Jag tror jag gick i sjuan. Jag skäms nu igen när jag tänker tillbaka. Men det ska jag ha!